Modern på ranchen dör efter en tids sjukdom. Hon har fått maken att lova att hushållerskan som varit hos familjen i alla år skall få den stuga hon och hennes familj bor i. Ett löfte inte maken tänker hålla dels för han inte kan det. Svarta får inte äga något i apartheidregimens Sydafrika. Familjen splittras och kommer bara att återses vid begravningar.
En mycket välskriven bok med underfundiga vändningar. Kanske jag tyckte det hände för lite och därför ett lägre betyg än vad den är värd.
Överfulla båtar med människor som försökte ta sig till Italien samt pyramidspel var det jag visste om Albanien innan jag for genom landet på en orienteringsresa i Balkanområdet 2010. Vi kom från Kurfo i Grekland med båt. Här fick jag känna på en gräslig långsam byråkrati för att komma in i landet innan vi alla kunde påbörja resan upp mot Tirana. Massor av nybyggda ”husskelett” som tydligen har något med penningtvätt att göra. De gigantiska bensinmackarna utan några varor utefter de fruktansvärt dåliga vägarna vittnade också om oegentligheter. 2018 var jag återigen i landet på ridresa. Nu fick jag lära mig mer om tiden med Enver Hoxha. Bunkrarna, religonsförbudet, fattigdomen, köerna och förtrycket.
Allt finns med i denna bok när författaren berättar om sin barndom. Hon lär sig hylla och älska Stalin och Hoxha. Hon förstår inte varför föräldrarna inte verkar så förtjusta i ledarna. Så kommer sammanbrottet när landet öppnar upp och försöker skaka av sig sina förtryckare. Men tiderna i frihet blir inte lätta.
Jag tycker att boken är bra och intressant och ger mig ytterligare insikt om detta land.
Lena är briljant i sitt språkbruk. Den här boken är en version av Palmemordet. Men, tyvärr hänger jag inte med bland alla personer och händelser och kan därför inte ta till mig det hela, trots en lysande författare.
Du måste lyssna på Vigdis Hjorts sommarprat sa min syster. Så gjorde jag och fann det mycket intressant och bra. Jag har tidigare läst hennes bok Arv och miljö. En skildring där fadern påstås tafsat på henne. En stor skandal i Norge då detta är en känd familj. Jag har också läst Är mor död som jag också uppfattar som en uppgörelse i familjen. Jag beslutade mig nu för att läsa ytterligare en bok av Vigdis.
Lärarinnan på Teaterhögskolan blir tillfrågad av en avgångselev om hon kan ställa upp i en film om lärare och dess vardag som han producerar. Hon säger ja. Han följer henne nu i många situationer. När filmen är klar visar det sig att hon är den enda på filmen och det i en del utlämnande situationer.
Detta är en bok i min stil. Hennes funderande på livet osv.
Denna roman är tänkt att spegla livet under en pandemi. Jag kan konstatera att det var liknande kalabalik i Norge som Sverige Använd inte munskydd som privat person Ingen skyddsutrustning på sjukhus Olika bud från hälsovårdsmyndigheten
En död flicka med bortskuret ansikte, ett försvunnet manus, en dödgrävare som försöker göra det värdigt för tok-Astrid som just dött. Allt detta skall vävas tillsammans på något sätt. På jakt efter sanningen är den pensionerade rullstolsbundna polisen Hanne, den nyanställda Ebba på det stora förlaget samt en osäker polis som tar hjälp av Hanne.
Jag tänkte bryta av med en deckare och Anne Holt brukar vara ett säkert kort men detta var en ytlig alltför otrolig story. Det får vara någon måtta!
Konstigt att så många tyckte detta var en så bra bok. Jag tycker att det är ett rabblande av hans uppdrag på olika platser runt om i världen utan några personliga reflektioner och känslor. Boken är klar precis när invasionen av Ukraina börjar. Att läsa hans analys av detta i epilogen ger en hint av hur denna bok är. Sakligt framlagda fakta som vi redan hört av all rapportering. En självgod diplomat som inte bjussar på sig själv är min åsikt.
Detta är en välskriven roman. När Danmark utan motstånd invaderas av Tyskland ansluter sig Harriets man till tyska flygvapnet med förevändning att befria Finland från ryssarna. Året är 1942 och Harriet är en nu en förtvivlad änka med två små barn i ett land som tittar snett på henne. Hon beslutar sig för att åka till en av mannens kollegor i München. Hon lämnar sina barn på barnhem. Nu får vi följa Harriet när hon bevittnar hur befälen festar och skor sig när de flesta lever i armod. Det kommer flickor från öst som sköter hushåll och barn. Vi kallar dem alla Lumila säger frun i huset. De utnyttjas på alla sätt. Hon får insikt om den tyska propagandan och förstår allvaret när den sista Ludmilan berättar att hon egentligen är judinna.
Boken känns mycket aktuell med tanke på det ukrainska kriget. Boken är lång men det gör att den biter sig fast.
