Jag lyssnade på Annika när hon gästade Vänersborgs bibliotek. Hon ramlade av hästen vid 24 års ålder och bröt nacken. Helt förlamad med lite rörelseförmåga i ena armen. Hon kommer från en akademiker familj, hade pojkvän och många människor runt sig. Man förstår att det är ett kämpande med försäkringskassan för att få behålla assistenten. Jag tyckte inte hon var bitter när jag lyssnade på henne. I boken är det lite annorlunda. Här märks det att hon kommer från en privilegierad miljö och kräver sin rätt att få leva som alla andra. Handikappade skall ha samma rätt att kunna bo i studentbostad därför skall alla handikappanpassas, restauranger skall ha breda dörrar så hon kan komma in etc. Har vid flera tillfällen lyssnat på David Lega. Är trottoarkanten för hög så hittar jag alltid ett ställe längre bort där jag kan komma upp. Kommer jag inte in på restaurangen får jag ofta hjälp bakvägen osv. Viktigt att vi kämpar för att kunna delta i samhällslivet men vi kan inte kräva allt. Det är många grupper som skall tillgodoses säger han.
Jag tycker inte den här boken ger mig något. Vid ett par tillfällen gör hon dock intressanta reflexioner som när hon ligger på sjukhuset och ser killen i rummet bredvid med liknande skada. Han får besök en gång i veckan av sin mor resten av tiden verkar han så ensam. Själv är hennes rum fyllt av besök mest hela tiden med ett hallå och stoj runt henne på ett positivt sätt. Vi har olika förutsättningar i alla situationer konstaterar jag.
