Så är det ytterligare en första bok i en kommande serie. Denna gång är det rättspsykiatern Barbara vi kommer att följa. I denna bok dör Barbaras mor och hon åker ut till barndomshemmet som hon inte besökt på länge. Misär. Parallellt med sitt eget liv får hon ett obehagligt rättsfall på halsen. Klienten har utnyttjats sexuellt av sin moder i alla år. Nu mördas modern.
En bok bland alla liknande som inte är så tokig att lyssna på.
Moa är 19 år och börjar jobba på ett äldreboende i väntan på att hon skall komma in på teaterskola. Först äcklas hon av de gamla och rutinerna kring dem. Hur kan Leena vilja pussa den gamla på kinden!! Tiden går och snart är det hon som är den erfarna. Eftersom jag har mor på en sådan inrättning känner jag igen allt kring det hela. Detta är en helt underbar bok med ett ännu underbarare slut.
I början gillade jag inte inläsningen riktigt men det ”gick över” och jag känner bara saknad nu när boken är slut.
Första delen av denna bok var mycket bra. Trots att vår huvudperson drabbats av cancer var det en ljus bok om möten och hur han börjar se annorlunda på vad som är viktigt i livet. Efterhand blev personbeskrivningarna lite platta och det började bli alltför mycket feelgood
Detta är Emelies debutroman. Den har fått lysande recensioner och flera priser för sin utlämnande text. Hon skriver om sin fars alkolism, sin ofrivilliga barnlöshet samt om sin uppväxt med anorexi och drogmissbruk. Hon är idag professor i Moderna språk i Dublin. Boken är bra men det är lite för mycket elände för min smak.
Mycket intressant och trevlig bok om svenskt barnafödande under 150 år. Förstår att författaren gjort ett grundligt jobb med att söka information i olika skrifter. En viktig sådan är Jordemodern som utkom för första gången 1888 och når ut till alla barnmorskor och andra prenumeranter. Hur tiderna förändrats. Från olika metoder för att minska dödligheten för då länge sedan till hur nya kunskaper måste till när könsstympade kvinnor dyker upp.
Finn är gudfar till 14 åriga June. Han tar sin uppgift på allvar och lär henne om konst, musik och litteratur. Hon älskar sin morbror men de får inte så många år tillsammans då han dör i aids. Istället får hon då lära känna Toby som varit Finns sambo i 6 år men har hållit sig gömd när June varit på besök. Även han går bort i aids. Det är åren när så många homosexuella försvinner i den hemska sjukdomen. Att möta döden är inte så hemskt om man försökt leva livet fullt ut mens man lever säger Finn. En så fin bok om vänskap och möten men här finns även avund och svartsjuka. En bok att älska.
Jag försöker läsa Nobelpristagarna. Så bra tycker jag ibland ( Steinbeck, Lessing, Coetzee, Ishiguro, Saramago med flera) men ofta är de för poetiska för mig. Jag har nu läst några böcker av vår senaste pristagare. Jag tycker de är helt ointressanta. Hennes berömda bok Omständigheter har jag sett på film så den läser jag inte
För ett tag sedan sa de på en Rapport sändning på TV att kalhyggen egentligen var bra för miljön. Jag blev mycket förvånad. Dagen efter dementerades denna nyhet men att efter 10 år när skogen har vuxit upp så når man nivån innan kalhuggningen.
Efter att ha läst denna bok om hur starka lobbyisterna är för att olika bolag och skogsägare och på så vis möjliggör skövling, för att tjäna så mycket pengar som möjligt, förstår jag detta uttalande. Journalisterna gick på det ännu en gång. Boken handlar om just detta som händer hela tiden.
Jag ifrågasätter mitt betyg på denna bok. Intriger inom poliser där vår huvudperson får flytta ner till källaren då det bereds plats för en inkompetent coming man. Löjligt att det skulle gå till så här är min första reaktion men efter turerna kring Linda Staaf så kanske det inte är så otroligt.
Dottern till en rik familj försvinner tillsammans med sin pojkvän De håller på med Urban exploration (Urbex eller UE). Jag läser om UE på nätet. Detta innebär att man utforskar urbana miljöer som t ex nedlagda industrier eller underjordiska system. Det finns vissa hederskodex att inte förstöra något eller berätta var de finns. Anonyma bilder läggs ut på nätet.
Vi får läsa om en mycket stor modelltåganläggning. Här dyker det upp små figurer. Jag måste säga att det hela känns overkligt med många förvecklingar men betyget grundar sig på att den är så otroligt spännande.
Klassikern ”Det går an” uppmärksammades stort för sina radikala ideer om äktenskap och kvinnors självständighet och väckte hetsiga debatter runt om i landet runt läser jag. Inte konstigt att Sara ville underkasta en man och gifta sig. Hon förlorade då sin rörelse och hamnar under förmyndare.
Sara träffar sergeant Albert på färden från Stockholm till Lidköping. Han är på väg till Sollebrunn. Saras moster missar båten och därför reser hon ensam. De fattar tycke och Albert förundras över denna frispråkig unga kvinna med sina ideer om hur man skall klara ett förhållande över tid. När jag ser unga på sociala medier idag kan jag önska att de hade Saras klarsynthet istället för att sitta där och truta med läpparna och diskutera utseende.
Intressant att läsa klassiker med sitt ålderdomliga språk.
Jag lyssnar på författaren i ett morgonprogram på TV där hon beskriver sin egen uppväxt som same i Norrland och hon inte fick lära sig samiska som en stor sorg. Hur viktigt det är att det samiska folket får upprättelse och att de får leva sitt liv som renskötare. Om detta har jag många tankar och funderingar och därför blir detta ett långt inlägg. De frågor jag skulle vilja ha besvarade har jag markerat i fetstil sedan har jag fler funderingar. Om det är någon som läser detta och kan svara på frågorna så tag gärna kontakt.
I trakten där jag växte upp var jag en av bondflickorna. Det fanns då ett 20-tal små gårdar med kor. Idag finns det inga kor kvar här. Mjölkpoduktionen bedrivs på stora gårdar med många kor. Det är med nostalgi jag kan minnas mjölkning, mjölkpall, mjölkbil, höstackar, höskörd..... men jag skulle aldrig vilja leva det livet med allt slit, passning och ont om pengar. Vad jag förstår pumpas det in massor av bidrag till den olönsamma rennäringen och det är på det viset det möjliggjord att den finns kvar som den alltid varit. Men vill verkligen de unga jobba som renskötare? Borde inte den här näringen också anpassa sig till ett effektivt ”jordbruk” . Vidare är det språket. Det finns idag mellan 20000-40000 samer i Sverige. I hela Sapmi (+Norge, Finland, Ryssland ) finns 100000. De pratar inte samma språk! Det finns sju olika läser jag men för att de är så få har man slagit ihop det och kallar det samiska. Det satsas mycket på att man skall lära sig samiska nu som ett minoritetsspråk. Vill verkligen de unga lära sig detta? Är det inte bättre de satsar på engelska eller varför inte finska så kan de prata med fler samer och andra människor.
Den här boken handlar om nomadskolan som ”lapparna” tvingades skicka sina barn till. Det är en förfärlig skola som plågar barnen på alla sätt. De får inte prata samiska här utan hårda bestraffningar. Boken tar upp att flera blir märkta för livet. För detta vill samer ha upprättelse. Men på den tiden fanns det massor av hemskheter. Vi läser om förfärliga förhållanden på sinnesjukhus. Att vara vänsterhänt, ha någon funktionsnedsättning, oäkting, föda barn utanför äktenskapet, homosexuell är några av de som råkade riktigt illa ut på samma sätt som de på nomadskolan. Som jag alltid sagt: Det var värre förr
Läser i Maja Larssons bok: Kläda blodig skjorta om hur barnmorskor kom till lapparna och förfasade sig över den smuts, snuskighet och torftighet lapparna lever under. Hur de virade in barnen i renfällar så de såg ut som troll med renhår över kroppen. Kanske är detta orsak att det blev nomadskolor men det får naturligtvis inte gå till på detta vis.
