Ibland träffar jag bokmalar som har samma boksmak som mig. På o-ringen 2017 kom jag i prat med Martin Ivarsson. Han gjorde att jag fick upp ögonen för Henrik Tord som skrivit tre böcker som är mörka draman som skildrar sociala orättvisor, maktstrukturer och människors utsatthet ute i världen. När jag tittar på mina ”recensioner” är det tydlig femmor. Jag skriver att de är riktigt hemska bitvis med överraskande slut. Böckerna ingår i en triologi med samlingsnamnet Svart paradis.
Den här boken handlar om hans hemstad Avesta. Simon är musikbegåvad och Pirjo skriver poesi. De är udda ”fåglar” som håller ihop. Mycket kring musik Lustans lakejer och Reeperbahn är favoriter. Eftersom jag inte är så bevandrad i musikens värld känns det lite tradigt att läsa om detta och boken blir lite seg. Men slutet är så bra och jag får en helt annan syn på boken i sin helhet och funderar på om även denna bok skall få en femma.
