Har ni läst något av Björn Ranelid frågar jag i lunchrummet på jobbet. Nej fy den stroppen vill jag inte läsa, han verkar så arrogant och högfärdig. Skall själv stå i rampljuset hela tiden med sin konstiga solbränna. Han är så tillgjord. Egensinnig knuffade han undan tjejen han sjöng med i melodifestivalen och tog all plats själv. Det var inte nådiga ord som sades. Då fick jag en "Ranelids" tanke: Kan det vara möjligt att denne man som skriver så insiktsfullt och varmt om människor om står på det nedersta trappsteget kan bära sådana egenskaper. Är det kanske så att vi individer direkt stöter bort något som inte passar in i vår mall. Att vi inte lyssnar till vad som sägs och skrivs eftersom vi inte känner igen oss i sändaren? Lamt sa jag: Jag gillar i alla fall hans böcker väldigt mycket.
Karin och Kristina Lilja finns i mitt hjärta. Kanske har jag ändrat mitt sätt att tänka.
Jag tycker boken var fängslande men blev lite trött på att han upprepar saker så ofta. Den fick en 4 av mig.
SvaraRaderaAnki