Så tråkigt med så mycket bussåkning när du fyller år sa några, Det tycker inte jag.
Drömbil? Frågan får man ibland på olika kurser när man skall lära känna varandra. De flesta svarar då någon sorts sportbil. Jag svarar alltid buss. Jag vill göra saker tillsammans med andra. Att åka i en liten sportbil där man inte får plats med varken bagage eller passagerare har jag ingen förståelse för.
På min födelsedag fick jag verkligen göra saker jag gillar. Resa, orientera, åka buss tillsammans med trevliga personer, vara med Lasse och lyssna på bok. Började i Skopje i Makedonien. Paus i Kosovos huvudstad Pristina där vi fick springa sprintorientering i stad och park. Ett perfekt lopp ledde till medalj. Jag blev uppvaktad i samband med prisutdelning. Så blev den en lång bussresa till nästa land Montenegro. Jag kunde då lyssna på bok när samtalen ebbade ut. Det gjorde att turen kändes kort. En bok från tiden strax efter kulturrevolutionen. Lite tjatigt att läsa om hur stygga kineser med lite makt är mot andra kineser ännu en gång därför blir betyget inte mer än en tvåa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar