Katarina Janouch: Nattsländan (betyg 1)

Jag har sett författaren intervjuad på TV någon gång. Jag gillade henne inte. Tyckte hon verkade så egocentrerad. Hennes böcker exponeras mycket i bokhandlar, hon finns  med i Låna&Läs och när en bekant även läste den och tyckte den var okej så fick den en chans. Om man skaffar fem barn tycker jag att det är ett val man gör. Då får man leva det livet är min syn på det hela. Vänsterprassel och gå tillbaka till sitt arbete fullt ut tror jag inte på.  I och med jag engagerat mig i flyktingar träffar jag flera med många barn. Jag kan konstatera att arabiska äktenskap inte är jämnställda. Mannen styr. Jag kan också konstatera att där kvinnor får möjlighet att studera föds färre barn. Jag har rest till Japan, Sydkorea, Kuba. Länder där man tradionellt har många barn. Nu har de problem med för låga födelsetal. Så att känna för Cecilia som tänker på att skicka sms till någon karl hon är attraherad av när hon ligger på sjukhus för att hon fått en liten hjärtinfakt samtidigt som hon inte vill lappa ihop sitt  äktenskap med en fyramånaders baby gillar jag  inte. Sedan förstår jag att de som läst alla böckerna om Cecilia och har följt henne kanske känner för henne och böckerna.