Ola Nilsson: Isidor och Paula. ( betyg 4)

Detta är en kritikerrosad bok. Så tunn den var! Endast 160 sidor. Ibland när böcker finns med på DNs lista på mest läsvärda böcker kan de vara lite svåra. Lite för poetiska för mig. Så det var med lite fasa jag öppnade boken. Isidor kör spårvagn i Stockholm. Det handlar om det. Mycket, mycket bra. Det känns som jag är med. Efter en tredjedel av boken handlar det plötsigt om två barn med två helt andra namn för att i sista tredjedelen handla om Isidor och Paula igen. Fast man förstår att mittdelen också handlar om Isidor och Paula. Varför gör författaren så? Är det något jag inte är tillräckligt litterärt bevandrad i? Det blir som tre noveller. Noveller är ju inte riktigt min grej då jag själv vill bestämma när jag skall sluta läsa.