Jag var ute och red tillsammans med ägaren till en ridskola. En lång mörk man kom ut ur skogen till den väg vi var på. Jag kände hur det skälvde till av rädsla i min häst och den vände hastigt om och började galoppera bort. Inga problem. När allt rett ut sig berättade ägaren att hästen är fantastisk det är bara det att vissa män är hon hysteriskt rädd för. Antagligen är det en man med det utseendet som gjort henne illa när hon var ung. Jag kommer att tänka på denna händelse när jag läser denna bok. Huvudpersonen får till allas fasa för sig att hon inte vill äta kött. Detta är inte accepterat. Hon försvinner mer och mer in i sig själv. Det visar sig i slutet av boken att hennes barndom inte varit så lätt. Systerns man är en känslig konstnärssjäl. Videokonst med målade blommor på hennes kropp gör att de båda förlorar sig in i det svarta.
Jag tänker än en gång att vi måste vara rädda om dessa våra unga. Man bär med sig den tiden hela livet.
Jag tänker än en gång att vi måste vara rädda om dessa våra unga. Man bär med sig den tiden hela livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar