Det här känner jag igen. Nu har jag läst för mycket om gammalt bondeliv likt andra världskriget är tankar som far när jag lyssnar på boken. Skönt är väl det när jag förstår att jag just läst denna bok förut. Episoden om kalven har jag tänkt mycket på i mitt liv. Sockenungen Martin tvingas skära buskage och binda dem i kärvar på en söndag. En orättvis bestraffning. 48 stycken skall han göra. När han bara har några kvar kommer granngårdens kalv och börjar äta och förorena i hans hög. I en förtvivlad ilska drämmer han spaden i kalvens huvud. Kalven dör. Jag kan känna skräcken han känner. Han lyckas begrava kalven. Senare hör han grannen prata med hans husbonde. "Det passerade ett tattarfölje här igår. Det är naturligtvis de som stulit kalven. Jävla patrask de borde hängas". Ett exempel på hur lätt vi dömmer andra människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar