Kjell Westö: Den svavelgula himlen (betyg 5) ljudbok

Jag läser så goda recensioner av denna bok och bestämde mig för att läsa den. Samtidigt har jag i minnet att jag läst hans romansvit Vådan att vara Skake och tyckte de var bra men sega. (Jämför med Elena Ferrantes) exakt samma känsla har jag nu när jag lyssnade på denna bok. Berättaren skildrar sin uppväxt där han som ung träffar överklassens Alexander och hans syster Stella. De bor på sin farfar Poas gods. Stella och berättaren, som är författare, blir ett par. Trassligt förhållande. Fram och tillbaka. Segt men välskrivet. Men så glimmar det till mot slutet när Krister, en av killarna, i ungdomsgänget som blivit präst, gift sig tidigt skiljer sig och berättar att han är homosexuell. De träffas och Krister berättar om ett minne från Portugal som visar att berättaren slagit till Krister medan berättaren minns något helt annat. Starkt! Stellas dotter jobbar som fotograf och har tagit en bild på en drunknande pojke som ifrågasätts. Så starkt beskrivet och ger mig mycket tankar. Detta plus andra scener i boken gör att den ändå får högsta betyg.
Jag slår upp Kjell Westö här i min blogg och ser att jag även läst Hägring 38 av honom med 5 i betyg. Jag skriver där att jag varit på författarafton 2014 här i Vänersborg och lyssnat på honom. Inget minne av det! Men han var  sympatisk, klok och trevlig tydligen.
Samtidigt i sökningen på Kjell Westö kommer Marjanen Baktiari upp. Hon var med Kjell på denna författarafton. Då dyker ett minne upp hur hon går upp på scenen och stirrar ner i sin bok. Utan att presentera sig läser ett stycke ur boken och rusar av scenen. Jag minns att jag nästintill blev arg på på personen som var med henne (Kjell) Kunde han inte hjälpa henne lite. Det var väl inte den första kvällen de var ute. Han kunde väl presenterat henne och stöttat henne lite mer. Tänk så minnet är! Kul att ha denna blogg som hjälper mig ( 'Vådan att vara Skake'  läste jag innan bloggen).