Jag gillar inte Björn Ranelid som person. Har visserligen bara träffat honom ett par gånger i samband med författaruppläsningar men sett honom desto oftare på TV. Jag tycker han verkar som ett stort uppblåst ego. Men det gäller att skilja på sak och person. Jag tycker hans böcker och hans språk är fantastiska. Jag ser verkligen fram emot att läsa när han ger ut en ny bok. Denna gång handlar det om tre kvinnor som bor i vattentornet i Malmö. Här bor utsatta familjer med mycket bråk och fylla. Huvudpersonen Ingrid har dock skötsamma föräldrar och det är hennes resa till ålderdomen där vänskapen gör att vännerna får följa med på klassresa. Boken hade fått en klar femma i betyg om han hade skippat den sista en och enhalvtimman. Här går han in och talar om hur duktig han är och varför han fått förtroendet att skriva denna bok. Så trist!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar