För ett tag sedan när jag löste korsord med mor dök en fråga om vem som var först på Mount Everest topp upp. Edmund Hillary från Nya Zeeland och sherpan Tenzing Norgay gjorde detta 1953. Jag var förvånad att sherpans namn fanns med. Läste om denne Edmund som säger att hans största bedrifter i livet var uppbyggnad av sjukhus och skolor i området. Han hade inget till övers för alla dessa sponsorbetalda klättrare som hänsynslöst låter sherpas göra grovjobbet för att komma upp på toppen för att ta foton.
Fick tips om att denna bok skulle handla om sherpas. Det gör den också i början. Hur de föder hela familjer med sitt bärande och ordnande för klättrarna. Sedan övergår den till att beskriva hur en expedition tar sig upp på det farligaste berget K2. Många dör. Dessa strapatser har jag läst om i tidigare böcker och även sett filmer. Hur de fryser, tappar bort sig, får isblock och laviner över sig, folk försvinner ner i avgrunden och det ligger döda färggranna jackor lite här och där. Regnbågsdalen kallas en plats där döda ligger kvar. Det hela verkar sjukt kommersiellt idag. Ingen hänsyn till sherpornas bergsgudar! Och även sherpas dras in i pengahysterin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar