Jag lyssnar på författaren i ett morgonprogram på TV där hon beskriver sin egen uppväxt som same i Norrland och hon inte fick lära sig samiska som en stor sorg. Hur viktigt det är att det samiska folket får upprättelse och att de får leva sitt liv som renskötare. Om detta har jag många tankar och funderingar och därför blir detta ett långt inlägg. De frågor jag skulle vilja ha besvarade har jag markerat i fetstil sedan har jag fler funderingar. Om det är någon som läser detta och kan svara på frågorna så tag gärna kontakt.
I trakten där jag växte upp var jag en av bondflickorna. Det fanns då ett 20-tal små gårdar med kor. Idag finns det inga kor kvar här. Mjölkpoduktionen bedrivs på stora gårdar med många kor. Det är med nostalgi jag kan minnas mjölkning, mjölkpall, mjölkbil, höstackar, höskörd..... men jag skulle aldrig vilja leva det livet med allt slit, passning och ont om pengar. Vad jag förstår pumpas det in massor av bidrag till den olönsamma rennäringen och det är på det viset det möjliggjord att den finns kvar som den alltid varit. Men vill verkligen de unga jobba som renskötare? Borde inte den här näringen också anpassa sig till ett effektivt ”jordbruk” . Vidare är det språket. Det finns idag mellan 20000-40000 samer i Sverige. I hela Sapmi (+Norge, Finland, Ryssland ) finns 100000. De pratar inte samma språk! Det finns sju olika läser jag men för att de är så få har man slagit ihop det och kallar det samiska. Det satsas mycket på att man skall lära sig samiska nu som ett minoritetsspråk. Vill verkligen de unga lära sig detta? Är det inte bättre de satsar på engelska eller varför inte finska så kan de prata med fler samer och andra människor.
Den här boken handlar om nomadskolan som ”lapparna” tvingades skicka sina barn till. Det är en förfärlig skola som plågar barnen på alla sätt. De får inte prata samiska här utan hårda bestraffningar. Boken tar upp att flera blir märkta för livet. För detta vill samer ha upprättelse. Men på den tiden fanns det massor av hemskheter. Vi läser om förfärliga förhållanden på sinnesjukhus. Att vara vänsterhänt, ha någon funktionsnedsättning, oäkting, föda barn utanför äktenskapet, homosexuell är några av de som råkade riktigt illa ut på samma sätt som de på nomadskolan. Som jag alltid sagt: Det var värre förr
Läser i Maja Larssons bok: Kläda blodig skjorta om hur barnmorskor kom till lapparna och förfasade sig över den smuts, snuskighet och torftighet lapparna lever under. Hur de virade in barnen i renfällar så de såg ut som troll med renhår över kroppen. Kanske är detta orsak att det blev nomadskolor men det får naturligtvis inte gå till på detta vis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar