Detta är andra boken i författarens Glasbrukserie. Den första boken fick högsta betyg av mig. Den här boken tyckte jag var lite tjatig emellanåt. Verkar som författaren vinnlagt sig om att beskriva processerna i glastillverkning på ett alldeles korrekt sätt. Inte intressant för mig. Så här inledde jag förra bokens recension: KOSTA är de första bokstäverna i Koskull och Staël som grundade glasbruket. Invigningen skedde den 27 juli 1742. ”Vi hoppas att namnet, såväl som glasbruket, skall bestå för all framtid, till gagn för orten och till stolthet för hela Svea rikes glasproduktion.”Vi har nu kommit till 1750- talet. Det finns bara tyska glasblåsare på bruket. De har flyttat till Småland med sina familjer. De ser ner på de outbildade svenskarna.
Helena är den tyske glasmästaren dotter. Hon är kär i en av Linnes lärljungar. Johan började på bruket och har efter 11 år blivit den förste svenske glasmästaren. Ett lämpligare parti för Helen? Hedvig är dotter till en bitter fyllerist som mist sin andel i krogen Kulla. Hedvig munhuggs med Johan som hon är kär i. Vi får se vad som händer med bruket och personerna i nästa bok
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar