Jag gillar Inger Alvéns språk. Hennes tidigare böcker Ur Kackerlackornas levnad och Blå skåpet är på min topplista. Men den här boken...Egentligen tyckte jag inte att den handlade om någonting. Var den inte ytlig i alla dessa relationer? Harald, Marianne, Sonja och Viktoria. Inget hände egentligen. Perry var död men ändå med och tyckte. Märkligt att jag gillade den här boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar