Nora är född i en välbärgad familj som tillhör en viktig klan i Somalia. Hon utbildar sig till lärare och möter en man utan klan bakom sig. Det ses inte med blida ögon. Det finns ett stort flyktingläger utanför Mogadishu och därtill många fattiga som de inte riktigt ser. Hon gifter sig trots omgivningens ogillande och får en dotter. Krig gör att de flyr. Mannen dör och hon hamnar ensam med dottern i Sandviken.
2014 när jag gick i pension verkade jag på Sveriges största migrationsboende här i Vänersborg. Min största lärdom från den här tiden är att flyktingar är, precis som svenskar, olika individer De kan inte klumpas ihop. Ändå får man en generell bild av olika grupper. När det gäller Somalier så verkade det som de hade en mycket stark kontroll på varandra Jag minns speciellt en tjej jag kom i närmare kontakt med. När jag föreslog vissa saker suckade hon bara att det är otänkbart trots att hon kommit hit kunde hon inte bryta sig loss. Jag bor ju nu i ett område där det finns många utrikesfödda. I vår trappuppgång bor en Somalisk storfamilj Barnen är jättegulliga och öppnar dörren när jag kommer men det är omöjligt att få närmare kontakt med dem I den här boken beskrivs Noras möte med Sverige och hur hon snärjs in bland de andra Somalierna i samhället. Är integration hopplöst?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar