Hela boken stinker äkta kvinnohat/självömkan, noll empati, bara me,me,me/Åsa har en schizofren hållning till de patriarkala/ Namedroppande/ Nej tack! Är detta den nya tidens vänster betackar jag mig/ självömkande bok/Fy vilken bedrövlig bok/Människor med möjlighet som saknar moralisk kompass är inte nytt/ Inget jag rekommenderar att lägga tid på. Så här håller det på i betygsättandet kring boken. Några skriver även positivt om hennes mod. Jag känner absolut ingen lust att läsa boken men så är det en person som rekommenderar den och jag tänker att jag måste åtminstone börja läsa den även om jag är övertygad om att det inte är något för mig. Jag blir förvånad. Hon tar upp detta med meetoo drevet som skoningslöst hängde ut flera män innan de blivit dömda. Hur tidningarna driver häxjakt och alla hänger på och det inte går att ifrågasätta. Hon tar också upp beteendet när Nya tider portades på bokmässan där flera förlag och författare säger att de inte vill vara med om de är där. Detta istället för att mötas och ta diskussionen. Jag håller helt med Åsa i dessa resonemang. Aftonbladet ligger efter när det gäller meetoo och när kulturhusets Benny Fredriksson ifrågasätts blir det samma skoningslösa skrivande om gamla ”synder” som hon tidigare förkastat. Jag tycker boken är intressant. I början riktigt bra kanske för att jag helt håller med men sedan är hon talesman för vänstern. Här blir det ett tydligt Stockholmsperspektiv där man uttalar sig om de stackars arbetarna utan riktig känsla för hur det är i övriga landet. Klart läsvärd bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar