Jag känner igen mig och ler flera gånger i början av boken. Alla dessa konferenser jag varit på. Här är det pratmakaren Jonas som ”lurar” kommunen att satsa på ett köpcenter. Ifrågasättarna kallas bakåtsträvare. Han får hålla på. Jag känner igen det från min egen kommun. Arenan, älgmuseet och det senaste i raden flera utegym som ingen begriper hur de skall användas. Här har kommunen säkert blivit förd bakom ljuset av pratmakare. I boken åker de på konferens med övningar som skall stärka sammanhållningen och ladda för det kontroversiella invigningen. Träffande personskildringar men så händer hemska saker. För mycket av det hemska!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar