Den här boken med uppföljare har länge funnits med på DN lista om bästa böcker. Den har fått Nordiska rådets pris som bästa bok. Jag ser att många prisar den i Storytel. Är det en metafor för livet där håret och naglarna växer men allt annat upprepar sig? Jag förstår mig inte på detta. Huvudpersonen vaknar upp till samma dag 18 november varje dag. Livet går vidare men för henne upprepar det sig. Inte precis samma men om hon köper sista olivburken i affären så kan den vara tillbaks nästa dag. Att boken får en tvåa i betyg beror på att språket är vackert och uppläsaren fantastisk. Men känner jag någon som gillar det här? Det verkar finnas människor som lever en annan värld än min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar