Sverige har följande minoritetsspråk; Samiska, Finska, Meänkieli, Jiddisch, Romani chib.
Alla myndigheter, kommuner och regioner har ett ansvar för att främja minoritetsspråken, sprida information och se till att de som tillhör de nationella minoriteterna får möjlighet till delaktighet och inflytande i frågor som rör dem.
Varför? Går det verkligen inte att ändra på denna lag? Vi kan lämna samerna därhän. Meänkieli är ett nästintill utdött språk. Ibland dyker det upp någon som sjunger på språket och att en bok översatts. Vad har det kostat? Jiddisch sätter jag bara massa frågetecken kring. Förstår att finskan har starka lobbyister men varför skall inte de lära sig svenska som andra invandrare? Så har vi dessa romer. Varför skall vi bevara detta manssamhälle? I denna bok får vi en inblick i parallellsamhället med egna rättegångar i en företeelse som kallas Kris. Här är det äldre män som utsett sig själva att skapa rättvisa. Många kriminella. Familjebanden är starka och barnäktenskap vanliga. I slutet av boken kan författaren visa hur olika institut i Malmö betalar ut mycket pengar till projekt och föreningar som har uppgett att man jobbar med integration. I verkligen finns de inte utan pengarna går rakt ner i fickorna på enskilda personer. Vad kostar inte tolkverksamheten för detta ”stackars” minoritetsspråk. Och detta får fortlöpa år efter år.
Boken är en intressant och drabbande läsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar