Det var med sådan förväntning jag kastade mig över Karins nya bok i stort sett samma dag den kom ut. Den fick sedan vara med i mina öron i en lång bussresa från Montenegros vackra berg genom ett mycket stenigt och öde landskap ner till kusten. Huvudpersonen har genomgått en misslyckad halsoperation och kan bara viska. Hon sitter inne på förhör hos kommisarie Sejier. Vi får inte reda på hennes brott förrän i slutet av boken. Vi får följa denna ensamma människa och hennes längtan efter att få kontakt med sin son. En ödslig stämning och lite tradiga partier i boken genom ett öde landskap gör att det kändes väldigt ledsamt. Jag hade för stora förväntningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar