Lite med olust och obehag bestämmer jag mig för att läsa boken. Jag vet ju att jag gillar hans sätt att skriva men så är det ju dessa övernaturligheter som är hemska. Ibland dyker händelserna i gårdshuset i boken Rörelsen upp i mitt sinne. Helt fruktansvärd berörd känner jag mig då.
Den här boken var annorlunda. Visserligen finns det hemskheter med containerinnehåll och övernaturligheter men inte alls så skräckinjagande som i tidigare böcker. Johan bor med sin dysfunktionella mamma. Han är kompis med rikemanssonen Max som alltid vill testa utmaningar. Marko som flytt krigets Bosnien dyker upp. Så har vi Anna som kommer från en ”whitetrash” familj och hennes kompis Siv med dottern Alva. Ett fint samspel i dagens Sverige. Jag tycker så mycket om boken och vill inte sluta lyssna. Författaren är dock inget vidare på avslut har jag konstaterat i andra böcker. Så även i denna. En fantastisk inläsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar