Vad är det som gör att jag gillar denna bok så mycket? Ett långsamt språk med ständiga upprepningar. Hoppar fram och tillbaka i tiden. Handlar egentligen inte om något! Asle bor ensam i sin stuga efter att frun har dött. Han är konstnär och lever på det. Hans granne fixar ved och snöröjning och för det får han då och då en kasse mat, som han motvilligt tar emot, samt en tavla varje år som han ger sin syster i julklapp. Asle har en vän i byn som också heter Asle och är konstnär. Han är svår på spriten vilket också vår Asle varit. Ja så här håller det på och jag är ändå förväntansfull inför fortsättningen i nästa bok. Det finns dock ingen jag kommer att rekommendera boken till! Såhär motsägelsefullt är hela upplevelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar