I efterordet till denna korta roman säger Kallifatides att han tycker att Homeros Iliaden är ett mästerverk som antikrigsprotest. Eftersom många inte orkar ta till sig verket ville han göra det lättillgängligare och berättar därför Slaget om Troja invävd i en annan berättelse. I en liten by belägrat av tyskarna under andra världskriget finns vår unge berättare. Hans far, skolläraren, är bortförd av tyskarna. Som lärare har de nu en ung kvinna som berättaren känner sig djupt förälskad i. När britterna bombar flyr klassen in i en grotta och fröken berättar Slaget om Troja. Vi får följa Agamemnon, Akilles, Hector m fl. i deras blodiga strider utanför Troja efter att den sköna Helena rymt hit med Paris. Berättelsen pågår under flera dagar med många detaljer. Avbrott för att få följa nutid. Under lyssnades gång tröttnar jag lite på det meningslösa dödandet bara för att upprätthålla heder och tycker att boken blir lite tråkig. Det är först efter jag läst klart jag ser helheten i berättelsen och känner mig så tacksam att få läsa detta. Så ofta det är så att de stora upplevelserna inte är så lättillgängliga alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar